Det finns en marknad…

Digital blodtrycksmätare. Från Tyskland. Endast 20 euro.

Dubioza Kolektiv i Malmö och Göteborg

Sinisa i Malmö hälsar och tycker att alla som är i Malmö- och Göteborgstrakten borde komma och lyssna på arga, energiska Dubioza från BiH. Det tycker jag med.

Grymma videos!

O.U.R., Aleks, taxi, GRAD

O.U.R. (Udružene organizacije rada) bar och restaurang på Beogradska 71, i entrén till simhallen och hotell Tas, bjöd på livemusik och extremt trevlig personal. Jag rekommenderar desserten med samma namn som restaurangen, som är en liten crème brulée, en liten tiramisu och en espresso. Perfekt knäckyta på bruléen!

Aleksandar var stilig i sin väst.

Kön utanför GRAD när jag gick därifrån vid halv tre. Därinne konstaterade Aleks att en ny våg loud n queerare fötts.

Loud & Queer börjar om

Ikväll, på GRAD.

Lunch med ett kulturråd

Jag är väldigt nöjd med den här bilden av Helene Larsson, Sveriges kulturråd till Serbien. Mest för att man kan ana en svensk flagga i bakgrunden, där bakom den vita skåpbilen ligger ambassaden nämligen. Det är en trend här på bloggen just nu, att det hela tiden finns halvt dolda budskap i bilderna. Var uppmärksamma!

Vi åt muckalica och srpska salata och jag berättade om mina två projekt och Helene om sina 87.

Nästa gång vi ses är kanske på invigningen av filmfestivalen Nordisk Panorama den 11 februari.

Paparazzi

Titta på bilden nedan. Först kommer ni såklart att lägga märke till min vän snygg-Jelena. Men sen kanske ni ser hur jag på ett mycket diskret sätt lyckats fånga en riktig kändis. Killen längst till höger är nämligen Zijo, gitarrist och sångare i det gama jugoslaviska bandet Crvena Jabuka!

När jag var första gången i ex-Yu, i flyktinglägret i Kroatien 1995, då spelade Mersiha och hennes systrar, och Zvonko, deras låtar för mig. Och gjorde blandband åt mig när jag reste därifrån. Den här minns jag att vi sjöng med i:

För nästan exakt ett år sedan spottade jag för övrigt Kemal Monteno i basarkvarteren i Sarajevo. Då var jag för blyg för att ta ett foto, till skillnad mot igår då…

Landning

Jag kom tillbaka från Stockholm igår. Solen sken över Belgrad och JAT-piloten landade sådär mjukt och fint som bara JAT:s piloter kan.

Annars var stämningen lite upprörd på planet. Vi flög nämligen via Köpenhamn för att släppa av och ta ombord passagerare, en ruttändring som inte alla kände till innan de klev ombord. Det svors friskt över JAT i synnerhet och Serbien i allmänhet. Flygvärdinnorna tog emot kritiken stoiskt. Ingenting blev bättre av att JAT:s catering strejkar så allt de hade att mildra ilskan med var vatten och torra muffins som jag antar att de själva burit ombord. 
Kvinnan bredvid mig konstaterade glatt att det åtminstone går snabbare än med buss. Det var ett positivt perspektiv som jag bestämde mig för att anamma, jag med.

Lite skakigt var det när vi rullade in mot flygplatsen:

I samma sekund som planet verkar ha parkerat reser sig samtliga (serbiska) passagerare upp. Det är bara mesar som väntar på att fasten-seat belt-lampan ska släckas. Därför väljer jag alltid fönsterplats när jag flyger med JAT.

I taxin in mot stan berättade taxichaffisen att en bärande pelare under Gazela-bron gått sönder under veckan som jag varit borta. En fil i ena körriktningen är avstängd som en konsekvens. ”På det här hållet är det säkert”, intygade chaffisen när vi tog oss över Sava. Det är härligt att vara tillbaka!

I went to London and look what I found

På Holland Park Avenue, nära Notting Hill och Portobello Market ligger detta vackra Bed and Breakfast.

Jag googlade och försökte hitta något om hotellets historia, och varför det bär namn efter det som räknas som cetnikrörelsens hem (Dragoljub Mihailovic stab hade sin bas i Ravna Gora under andra världskriget), men hittade inget.  Jag läser på Wikipedia att Serbian Movement of Ravna Gora, en av de ”moderna” cetnikgrupperna, har en gren i Storbritannien. Men det får vara osagt om det har något med hotellet att göra. Kanske någon läsare vet?

7 dokumentärer

En av alla utmärkta filmfestivaler i Belgrad, Magnificent 7, startar nu på torsdag och visar sju dokumentärfilmer under fem dagar i Sava centar. Bland annat svenska ”Naturens gång” av Nina Hedenius. Hela programmet här.

Heimerson hänger inte med

I anslutning till en krönika i Aftonbladet häpnar Staffan Heimerson över att Sverige inte finns med på en lista över sommarens bästa resmål i Sunday Times. Särskilt som ett land som Serbien finns med…

”Sverige som turistmål …

… är uppenbarligen kasst. Storbritanniens största och mest trend­skapande kvalitetstidning, Sunday Times, ägnade åtta helsidor åt att lista sommarens 100 godaste, hottaste, grannaste resmål, stränder, barnvänligt, äventyr, lågbudget och lyx. Där fanns tips inte bara i de givna semesterländerna, Frankrike, Italien och Spanien. Där fanns Norge och Finland. Där fanns Slovakien och Serbien. Serbien??!! Men inget enda resmål – inte Drottningsholmsoperan, inte Vasa, inte Inlandsbanan, inte skärgården, inte Hultsfred, inte prinsessbröllopet, inte Pippi Långstrump, inte Silja Serenad – dög i Sverige. Marknadsföraren Visit Sweden har kanske i hemlighet döpt om sig till Don’t Visit Sweden.”

Vad skriver då Sunday Times? Ja, man får vända många sidor innan man kommer till Serbien, nr 71 på listan (resmålen är dock sorterade efter kostnad, inte popularitet).

”71 Rock out in Novi Sad ££

Festivals make a great pretext for independent exploring — go for the music, stay for the culture, food and scenery. The best candidate is Serbia’s ever-growing Exit — there were 190,000 people there last year, watching a line-up including Moby, Lily Allen, Arctic Monkeys and Kraftwerk. Tickets for this year’s bash (July 8-11) cost £85 at exitfest.org. Fly to Belgrade with BA (0844 493 0787, ba.com) or Jat Airways (www.jat.com). A week’s car hire covering the weekend starts at £185 with Opodo.co.uk. Pop in a little for hotels (they’re basic but cheap), and a double-header adventure will set you back about £1,000 between two.”

Creative Force

Från och med idag kan man söka pengar från Svenska Institutet för samarbetsprojekt under 2010 mellan Serbien och Sverige. Anslaget heter Creative Force och beskrivs såhär på SI:s hemsida:

Programmets mål och syfte

Creative Force västra Balkan ska stärka öppenhet och demokratiska strukturer genom ömsesidiga utbyten och samarbeten inom kulturområdet och närliggande sektorer där kultur och kreativitet används som medel för utveckling. Syftet är att främja yttrandefrihet, jämställdhet och pluralism i samarbetsländerna. Särskilt fokus för Creative Force västra Balkan ligger på barn och ungas rättigheter och möjligheter.

Det var härifrån vi fick pengar för att organisera den feministiska kulturfestivalen BeFem i december. Vi fick så otroligt bra respons på den festivalen så nu planerar vi uppföljning och expansion.

BeFem: Bra tryck på kvällen på kulturcentret GRAD.

BeFem: Projektledarna med några av de svenska gästerna; Moa Elf-Karlén, jag, Jelena Visnjic, Frida Darj och Johanna Palmström.

 

Läs mer om Creative Force här. Sista ansökningsdag är den 1 mars.

”Kosovo är Serbiens Jerusalem”

Söndagsläsning: New York Times porträtt av Serbiens utrikesminister, 34-åriga Vuk Jeremic. Med bland annat denna roliga formulering:

”[...] Mr. Jeremic, who still looks and sounds a bit like an overachieving college class president [...]”

En o/hälsosam misstänksamhet

Jag tänker mycket på det här med svininfluensan och vad snacket om den och myndigheters hantering av den säger om kulturella skillnader mellan, exempelvis, Serbien och Sverige.
Jag har bott nästan 30 år i Sverige och bara fem i Serbien, så jag är självklart formad av det samhälls- och värderingssystem som är dominerande i Sverige. Och även om jag stannar fem år till i Serbien kommer jag nog inte att sluta känna mig som en besökare som, lite på avstånd, tittar på vad som händer här med ”svenska” ögon. Samtidigt märker jag hur min blick på det som händer i Sverige har blivit annorlunda de senaste åren. Liiite mer granskande, ibland förundrad, road. Jag tänker inte längre på hur svårt det ofta är att ta sig fram på trottoarerna i Belgrad, däremot så noterar jag numera alltid hur breda och tomma från bilar trottoarerna är i Stockholm. Jag får allt svårare att stå ut med den ”svenska” ovanan att dela upp notan exakt, gärna med hjälp av mobiltelefonens miniräknare. Till exempel. 
När det gäller svininfluensan har jag redan skrivit om den ”serbiska” hypokondrin som gjorde att 75 000 personer fick svininfluensan över en natt. Och politikers och myndigheters fallenhet för drama, manifesterad i prat om undantagstillstånd, stängda skolor och förbud mot offentliga samlingar/möten. Snacka om att skapa panik.
Men det mest intressanta är det som händer i mina respektive hemländer vad gäller vaccinering. I Sverige har väl nästan 70 procent av befolkningen vaccinerats nu, i en gigantisk och, åtminstone i de flesta län, välorganiserad apparat. I Serbien avvaktade man ganska länge innan man beställde vaccin, så hälsoministern som var försökskanin  fick sin spruta först i mitten av december. Sedan dess har 130 000 personer vaccinerats, eller 1,7 procent av befolkningen. Och ”intresset för vaccinering är fortsatt lågt” rapporerar serbiska medier.
Alltså det där. ”Intresset för vaccinering”. Jag kan inte tänka mig den formuleringen i Sverige. Visst fördes det en del diskussioner om biverkningar och om det faktiska behovet av vaccinering i den här skalan, men i slutändan blottade alltså ändå hela 70 procent lydigt armen. För i Sverige tror vi på att våra myndigheter vill oss väl. Här. Här finns en grundmurad misstänksamhet mot allt som kommer från politiker och myndigheter. Här gör man revolt by default.
Nu stoppas importen av vaccinet. De 850 000 doserna som redan inhandlats verkar räcka.

Joschka Fischer om Serbiens EU-ansökan

I en kolumn i DN skriver Tysklands förre utrikesminister om bristen på engagemang i utvidgningsfrågan bland EU-länderna och om att det avgörande och historiska i att Serbien lämnade in sin medlemsansökan gick EU förbi:
”I resten av Europa var reaktionerna lama eller obefintliga. En majoritet av medlemmarna och medborgarna skulle helst en gång för alla vilja sätta punkt för utvidgningen. I Bryssel citerades anonyma uttalanden av erfarna diplomater om att Serbien var för tidigt ute. I övrigt rådde pinsam tystnad.”

Fischer är övertygad om att nyckeln till fred och stabilitet på Balkan ligger i Serbiens EU-integration:

”Serbien har spelat och spelar en central – kanske rent av ledande – roll i detta. Serbiens inträde i Europa kommer omedelbart att möjliggöra lösningar av de stora kriser och konflikter på Balkan som alltjämt dröjer sig kvar: Bosnien, Kosovo och krigsförbrytarna.”

En kommentar: I den korta bakgrund han ger i texten skriver han: ”Under Milosevic övergick en majoritet av serberna till radikal nationalism byggd på våld och erövring av territorier.” Det är en klumpig och, skulle jag hävda, osann formulering. Jag tror inte det stämmer att ”en majoritet” av serberna blev våldsälskande nationalister med territoriella anspråk under Milosevic. Jag tror att de fick lära sig genom politisk propaganda och mediers krigsföring att deras folk/religion/sätt att leva var hotat av ”de andra” och att det behövde försvaras. Jag tror att Milosevic hade sånt stöd i början därför att han gav garantier om att han skulle skydda och ta hand om ”sitt” folk, och att människor trodde att det behövdes eftersom han på ett skickligt sätt skapat sån rädsla för vad som höll på att hända. Däremot så tror jag att en minoritet av serberna kan beskrivas som Fischer gör ovan och att deras framfart fick förödande konsekvenser eftersom de hade tillgång till resurser i form av materiellt och politiskt stöd från landets ledning. Okej, det var bara det.

Misstänkt krigsförbrytare gripen i Sverige

Serbisk media verkar inte ha snappat upp gripandet av den svenske medborgaren som ska ha verkat som lägervakt i Dretelj i Bosnien och som är misstänkt för misshandel och tortyr av fångar i lägret.

Dagens Nyheter skriver utförligt om det.