Skopje var bara en hållplats på vägen mot bergen och skidåkning. Premiär för mig i Mavrovo, en dryg timmes bilresa sydväst från Skopje. Vi kom dit en grå söndag då det var ganska gott om helgskidåkare. Sen åkte alla därifrån och vi hade backarna så gott som för oss själva måndag och tisdag. Och solen sken!
Den typiska arkitekturen hos hus i Balkanbergen.
Jana, hängiven makedonsk skidåkare samt nyckelfigur bakom kulisserna i namntvisten mellan Grekland och Makedonien (förlåt, FYROM). Vi sitter i baren på Hotell Bistra, där vi efter mycket tjat och samtal med direktören fick lov att använda deras pingisbord. Det fanns inte så mycket att göra i Mavrovo en måndagskväll.
Utsikten från hotellrummet. Som en saga, eller hur?
Samma utsikt på morgonen. Och alla väderleksrapporter hade varit så deppiga. Vi var vid backarna först av alla!
Orörd snö på toppen. Snälla backar överallt. Jag tränade på kombinationen snabbt och snyggt.
Bonus – utsikten över Mavrovosjön på väg ner.
Raststugan med brasa, varm rakija och Eminem ur högtalarna.
När man inte är så bra skidåkare får man kompensera med proffsig utrustning. Som t ex min OS-mössa från Vancouver.
Och här är vårt hotell. Mak-Petrol. Inte så snyggt namn. Och hotellet var… tja, standard. En anledning till att det var i princip tomt i Mavrovo de här fantastiska dagarna i februari är att det anses vara förhållandevis dyrt. En natt i enkelrum kostade ungefär 25 euro, ett liftkort för en (var)dag kostade ca 15 euro och att hyra skidor och pjäxor kostade typ ingenting (4 euro).
